ihuvudetpaenolanning

Alldeles för mycket tid och för många koppar kaffe, på en alldeles för öde ö får mig att snart krypa ur skinnet.
Rastlösheten är oliiiiiidlig, som Peter Harrysson skulle uttryckt sig.
Vi kan se det här som ett sista tappert försök att starta och hålla en blogg vid liv (tänkte att det kanske kunde vara en passande aktivitet nu när jag har så sjukt mycket tid över).
I min jakt på sysselsättning kommer ni med stor sannolikhet här få läsa en hel del om min ack så spännande vardag och andra mer eller mindre intressanta tankar och funderingar.
Så håll till godo mina vänner, välkommen till min värld!