ihuvudetpaenolanning

Idag har jag lärt mig att Ayia Napa ligger på Cypern.
Och inte av anledningen att jag tillbringat stor del av de senaste dagarna på diverse hemsidor och kollat sista minutenresor.

Min mor har, än en gång, tillrättavisat mig angående saker jag i princip gått runt och haft självklara för mig under längre perioder.
Som detta..
Jag har, av okänd anledning, fått för mig att Ayia Napa skulle vara ett ställe i Turkiet.
Utan att reflektera mycket mer över det, eller ens tagit reda på fakta, har jag alltså varit övertygad om att så var fallet.

Likadant med "Björkarnas stad", som kom på tal för några veckor sedan, innan min resa till Umeå.
Jag påstod i det fallet att min mellanstadielärare en gång sagt att detta skulle vara Luleå (mycket möjligt en rekonstruktion från min sida).
Alltså har jag gått runt, i ungefär halva mitt liv, och haft allt om bakfoten!
Jag är tacksam att dessa kanske självklara fakta för vissa, kom på tapeten när jag samtalade med min mor och ingen annan.

Därför har jag bara en sak att säga; TACK MAMMA! Vad vore jag utan dig!

Ikväll blir det trerätters och ett glas rött med girlsen!

Gullbergs kaj paradis

Det finns tre saker jag inte tror på; Gud, kärlek och män.
Som den "vanliga" svensk jag är så har jag väl iofs aldrig riktigt trott på Gud (eller, jag har väl egentligen aldrig brytt mig om eller engagerat mig tillräckligt för att ta ställning på riktigt).
De två sistnämnda har jag dock tvivlat på under en längre period.

Nu kanske jag låter väldigt bitter och tycks dra alla människor av det manliga släktet över samma kam, men den risken tar jag.
Diskuterade detta med en god vän igår och instämmer undrande "När blev killarna dom nya brudarna?".
Psykiskt labila, oärliga, ovärda, allmänt konstiga killar i överflöd får mig att tröttna och, stundtals, vilja byta lag (dessvärre(?) lättare sagt än gjort).

Och vad hände med kärleken?
Varför känns det inte som när man var 17 längre?
Är det det som händer när man blir äldre eller är det bara jag som blivit avtrubbad, sårad och sviken för många gånger och inte vågar känna efter på samma sätt längre?
Jag vill gärna tro på evig kärlek, eller kärlek överhuvudtaget.
Synd bara att män man mött förstör för ev. framtida kandidater inom ämnet.
Tills dess att jag blir riktigt jävla motbevisad tänker jag skita i allt.
Jag stänger av.

I morgon lämnar jag länet och sätter mig på tåget för att ta mig västerut.
Anledningen; för att kunna infinna mig på Scandinaviums läktare när, allas vår favoritman, Håkan H äntrar scenen.
Det är äntligen dags för premiären av hans höstturné!
Som jag har längtat, kan knappt minnas när det var jag såg honom spela sist.
Troligtvis var det på Liseberg för mer än ett år sedan, dvs alldeles för längesen.
Jag har stora förväntningar och hoppas att denna konserten blir minst lika bra som sist vi befann oss i Scandinavium tillsammans, han och jag.
Helgen kommer alltså spenderas i götet med toppklassig, musikalisk underhållning i sällskap av min goda vän Frida!
Kan inte bli mycket bättre!

Ang. Martin Svensson så måste jag medge att researcharbete uteblev innan jag lämnade en kommentar.
Han har, vad jag har förstått det som, släppt hela tre album. Inget vidare att hurra för heller direkt.

Ny vecka och jag har äntligen repat mig efter helgens festligheter.
Var galet mycket folk ute i lilla Borgholm i lördags, kändes det som iaf.
Kan hända att det bara var så att jag var aningen rund under fötterna och såg dubbelt.
Iaf så hade jag grymt skoj, var överallt och runtomkring och vet inte riktigt vad men jag var glad!

I söndags var det i princip bara sova som gällde men igår var jag faktiskt duktig och försökte börja styra upp veckan lite.
Ringde några samtal och nu har jag fått ett säsongsjobb i fjällen!
Dröjer ett bra tag innan det börjar men det känns skönt att äntligen ha något att se fram emot och att få komma härifrån ett tag.
Närmare bestämt ca 185 mil, lite lagom.

Ikväll blir det After Work med bowling på Harrys, ska bli härligt!
Måhända har jag ju faktiskt inget work, däremot har jag varit ute och workat lite i Slottsskogen för en stund sedan (allt för att inte behöva ha lika dåligt samvete för att dra in till stan och äta och dricka gott på en tisdag).
Har också försökt att leta igenom de lådor på vinden som går att komma fram till, tråkigt nog utan resultat.
Hittade bara en liten bit snöre som fick agera hopprep tillsvidare. Funkade ok.

Dags att sätta lite fart nu.
Var uppe tidigt i morse och åkte ut till stallet tillsammans med Ida, känns skönt att ha gjort något vettigt idag iaf.
Nu har jag slappat ett tag, virkat och lyssnat på musik.
Jag förundras över hur dålig Martin Svenssons debutplatta är, inte direkt konstigt att han inte släppt något mer sen dess.
Han, om någon, har ju verkligen tappat tråden..
Inte för att han har varit någon direkt storfavorit, men alla har vi väl någon gång skrålat med i Du är så yeah, yeah, wow, wow. DET är nostalgi.
Nu hoppar jag in i duschen för att därefter ta en fight med klädångesten inför kvällens stundande utgång!
Ses på Harrys!

Tio till och sen är jag klar med julklapparna!
(Tror dock inte den har särskilt effektivt skydd mot värme utan på sin höjd kanske klarar att isolera hettan från en riktigt varm kaffekopp)

Jag har kramp i handen och alla fingrar känns att vara ur led.
Mitt så kallade projekt grytlapp är nu klart, resultatet skulle kanske kunna mätas med vad en 5åring lyckas åstadkomma.
Alltså kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig..
Slänger upp bildbevis imorgon.

Arbetslösheten gör mig förvånansvärt effektiv.
Kanske för att jag gör allt jag kan för att slippa känna panikångesten som kommer över mig när jag blir alldeles för uttråkad och rastlös.
Aktiviteter som diverse handarbete/dricka kaffe/lyssna sönder Håkans nya album och mocka skit tidiga morgnar måste jag nog påstå ligger på någon form av topplista när det gäller bästa terapiformer.
Tanken har också slagit mig att ev börja bära omkring på en Rubiks kub om det skulle uppstå en nödsituation.
Idag t ex dricker jag kaffe och lär mig virka.

Var hemma hos min mor och skulle leta upp mitt hopprep, som dessvärre nog blivit undanpackat i flytten (och därmed ligger längst in under all annan skit på min fars vind).
Typiskt när man har tänkt använda det för en gångs skull, får helt enkelt införskaffa ett nytt eller flytta snarast så jag får fram det. (Ser ju helst att jag hade flyttat)
Iaf, så började jag rota igenom mammas gamla virk- och sygrejer i stället.
Drog med en korg hem full med garn och mönster så nu sitter jag här och ska få ihop en grytlapp är det tänkt. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Men som sagt, effektiviteten..
Känns som jag får väldigt mycket gjort, typ viktiga saker och stundtals, eller kanske mestadels, mindre vettiga och oväsentliga saker också.
Idag är jag dock jäkligt sugen på Umeå och tycker att de kan lämna besked om jobbet snart.
Ett jobb som det, eller ett arbete överhuvudtaget, skulle verkligen sitta på sin plats snart innan jag börjar trivas allt för bra med den arbetslösa vardagen.

Alldeles för mycket tid och för många koppar kaffe, på en alldeles för öde ö får mig att snart krypa ur skinnet.
Rastlösheten är oliiiiiidlig, som Peter Harrysson skulle uttryckt sig.
Vi kan se det här som ett sista tappert försök att starta och hålla en blogg vid liv (tänkte att det kanske kunde vara en passande aktivitet nu när jag har så sjukt mycket tid över).
I min jakt på sysselsättning kommer ni med stor sannolikhet här få läsa en hel del om min ack så spännande vardag och andra mer eller mindre intressanta tankar och funderingar.
Så håll till godo mina vänner, välkommen till min värld!